När jag packade upp mitt loppisfynd från resan, en liten gungstol gjord av en konservburk för en femma, och ställde den i köksfönstret framför radion, tittade Göran på mig.
- Ska det där vara upplyftande? sa han. Det känns mer som ett dåligt omen. Snart sitter vi på hemmet i var sin stol och gungar.
Jag fattade ingenting. Jag tyckte bara den var söt.
Det känns inte alls som att jag jinxar det, som ungdomarna säger idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar