Idag kom han dit igen, på Coop, när jag som vanligt stod där
och valde bland avokadorna. Och han såg på mig och skrattade och jag blev så
paff att jag sa utan att tänka mig för: Men var har du varit? Som om vi var
gamla bekanta. Åh, vad jag skämdes. Men han verkade inte tycka det var något
konstigt alls utan han sträckte fram handen och sa att han kanske skulle
presentera sig och att han hette Hasse.Hasse!?
Ja, det kan väl duga.
Han har i alla fall väldigt glada bruna ögon, och vi stod kvar och småpratade en lång stund, och jag kände mig alldeles konstig och jag sa nog underliga saker också, fast jag inte minns något alls av samtalet. Och sen gick han med en glad nick och sa, vi ses igen – vid avokadolådan – och så tittade han med ett skratt på min korg.
Då upptäckte jag att jag i förvirringen plockat den full med
avokado.
Åh, vad jag är lycklig idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar