Syjunta, stickjunta … jag vet inte, jag är så tveksam till
handarbete. Jag skulle önska att vi var lite mer politiska.
Jag tänker på trikotöserna under franska revolutionen. Ni vet, de stickande kvinnorna som satt närmast giljotinen under skräckväldets dagar i 1790-talets Paris. De lade maska till maska medan huvudena föll och blodet sprutade.
Missförstå mig inte, jag är inte blodtörstig. Det är typiskt
att trikotöserna beskrivits som onda häxor, när de i själva verket var
torgkvinnor som blev så krävande och ”besvärliga” att de förbjöds närvara vid
konventets sammanträden och andra offentliga möten, annat än om de arbetade med
sina stickningar.
Där satt de och stickade medan de bevittnade avrättningarna.
Historiens vittnen.
I Dickens roman ”Två städer” finns en trikotös, Madame
Defarge. Hon är en skurk men inget monster – aristokratins förtryck har
förvandlat henne till förtryckare. Hon förkroppsligar den franska revolutionens
kaos.
Madame Defarge stickar historia. I kod stickar hon in namnen
på alla som ska avrättas, ett politiskt dokument om något.
Revolutionära kvinnor fascinerar mig.
Dagens Pussy Riot är
värda vår respekt för sin modiga kamp. De klär sig i balaklavas, stickade
rånarluvor i glada färger. Men har de stickat dem själva?
Imorgon smäller det. Höstens första junta. Jag går väl dit,
men jag tar nog med mig en bok …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar